Täppt och hostig sitter jag och lyssnar på Metallica och tänker. Ibland när jag stannar upp i denna karusell så rullar intryck och tankar in. Jag är världens lyckligaste som har 2 underbara barn, dem sprider ju så otroligt mkt glädje. Men allt med Natalies utv störning bara kommer och förstör allt bra, det går inte en ända dag utan att ångesten kommer och ta över. Vi behöver och vill hinna så mkt mer för Natalies skull men också för det dåliga samvetet som gör att det brinner i mitt hjärta. Det är så fruktansvärt orättvist att hon skulle behöva får de så här och det kan inte bara vara en diagnos utan man måste ge henne problem med synen och öronen. Älskade lilla barn!
Jag ska göra allt i min makt och försöka hålla ut för Natalies skull men också för Edvin, barnen behöver sin envisa och flitiga mamma.
Jag hoppas att saker och ting blir bättre och att vi kan få vara en familj, men jag vet också att Natalies problem ställer till de för oss att spontana osv. Jag hoppas att vi får en härlig sommar med lugnt och skönt omkring oss. Nu ska jag snörvla vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar