Ojdå det var ett tag sen!
Mycket har hänt sedan maj i år, det senaste inlägget var ju inte så där uppmuntrande men det var så jag kände då.
Det har ju hänt mycket i detta liv på jorden men nu så verkar det ändå som om jag har fått någon slags sinnesfrid. Det liv vi lever lever vi med 2 underbara barn dock med ett barn som kräver mer än vi ibland orkar med. Vi lever inte ett vanligt familjeliv vi har tredubbelt med tvätt, sjukhusbesök och barnenergi. Jag försöker att leva här och nu i den mån det går, inte lätt för framtiden är där och knacka på axeln och vill göra sig påmind.
Nu ska jag vara ledig i 2 veckor och umgås med ett av barnen var vecka. Sedan börjar jag på en ny avdelning mån- fre inga helger. Underbart!!
Varannan helg har vi blivit beviljade stödfamilj för Natalie och det känns kanon, vi får tid att kunna göra saker med Edvin som får stå tillbaka mycket.
Jo jag känner sinnesfrid och att jag är levande, inte så där jagad som jag kände mig i maj i år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar