Nattarbete

Har de nu lugnt en stund och kom på att ja har en blogg. Satt igår och läste en annan blogg, den handlar om Hilda och hennes familj. Hennes mamma är jätte duktig att sätta ord på livet som funkisfamilj. Hilda har större problematik än Natta men förståelsen, lidande, sorg och alla andra känslor är lika i mångt och mycket. Varje inlägg jag läser av henne ger mig sveda i magen, torr hals och sorg. Varför ska våra barn behöva genomlida så mkt? Varför? Varför? Något som är en lite tröst det är att man inte är ensam... 

Ha de bra!