Ja det var länge sedan jag kände mig så här glad. Jag har liksom gått upp och ner i humör osv. Var hos psykologen i torsdags och hon berömde mig för mitt kämpande, men jag måste ju. Jag kan inte bara kasta in handduken, vem ska styra upp allt då! Men hon tyckte jag gjorde rätt i att säga nej till det jag inte orkar och vill, men det är ju inte utan ångest. Jag har fan ångest för allt!
Så här har det aldrig varit, men jag orkar inte vara den där starka längre.
För 4 år sedan så gick jag med en liten bula på magen och längtan var total, undrade vad som växte där inne. Ut kom denna underbara flicka, liten och alldeles bedårande. Första tiden var ovan men man växte in i det, tiden gick och hon blir 6 månader. Då hände det, det hände något som jag inte vet svaret på än idag.
Det är ju här cirkusen börjar men man uppfattar det först nu!
Jag har ju gått in i väggen och det kommer ta lång tid att bearbeta och läkas ifrån. Men jag är en fighter och jag har jobbat hårt innan.
Detta var väl uttömmande:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar