Imorgon är det dags igen för operation. Natalie fick rör i öronen i slutet på 09 och nu har båda trillat bort. Denna gången ska dem åxå ta bort en eventuell körtel bakom näsan. Ja imorgon kommer all oro att sätta fart och tårarna kommer väl trilla ner på mina kinder. I mer än 3 år har jag kämpat för min älskade lilla dotter och det kommer jag att fortsätta göra.
Ibland känns det som om mitt liv har försvunnit men jag har ju bara fått lägga det på is. Jag har ett barn som behöver en stark mamma och det är JAG! Hon valde mig.....
Det är ju ett tag sedan jag skrev här och det har inte funnits tid. Eller tid skulle jag pressa mig till det yttersta så skulle jag säkert hinna ännu mer, men vem skulle tacka mig! Jag har säkert gjort nära och kära ledsna med att verka vara passiv men det är ju inte att jag har slutat tycka om er. Jag orkar helt enkelt inte. Jag måste orka och finnas för min man, barnen och främst mig själv. Vi lever ett liv som går i 120 blås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar