fan för detta jävla skithelvetes piss apa, jag vill ha något annat inte de här!!!!

Morgonen börjar 6:03. Natalie har tänt i hallen utanför sitt rum, det lyser bort till vårt rum där jag ligger i godan ro. Jag hör henne men vet såklart inte vad hon gör. På nolltid är jag uppe ur sängen när jag hör ett välbekant mjaaauu, springer och ser att hon håller han brutalt. Hon slänger han in i vedkorgen och jag ryter åt henne. Jag blir så ledsen och frustrerad över det här. Jag ser vad allt ta vägen i hennes utveckling och kan inte göra ett skit, jo hab säger måste förbereda henne med bilder. Hon blir mer och mer utåtagerande, hårdhänt, äter och slabbar som ett betydligt mindre barn. Det där med slabba skiter jag i, vi har mkt annat att lägga krutet på än att hon ska kuna äta fint på nobelmiddagen. Det jobbigaste med detta kring Natalie är att du måste var med till 100% om du inte vill att något negativt ska hända. Jag vänta på den dag då vi föräldrar ska stå till svaras för att hon har gjort någon illa.

Det går ständigt upp och ner, framåt och bakåt. Jag, vi har det inte värst men vi har en vardag där det krävs så mycket energi och tålamod, troligen kommer vi alltid ha de så. Vi botar ju inget utan vi håller det fungerande och flytande. Jag håller ihop mig själv men det är tamejtusan inte mer, jag kämpar och sväljer tårar för att det hjälper ju inte att bryta ihop. Fy fan för detta jävla skithelvetes piss apa, jag vill ha något annat inte de här!!!!