Jul 2013

Börjar inlägget med ett citat från annan blogg: -" ge ett julklappstips till alla er som ska fira jul med en funkisfamilj. Strunta i den där glasskålen, stekpannan eller parfymen. Sätt dig i stället ner en stund och fundera på vad just du kan göra för att underlätta den kaotiska vardagen för en utvakad mamma eller en söndersorgsen pappa. Vilket pyttelitet strå kan du bidra med som gör den här julen värd att minnas? Och viktigast av allt: Ha inte så bråttom. Dröj dig kvar hos den lilla person som kanske saknar förmågan att prata med ord. Strunta i sillsörjiga tallrikar och gratängformar med brända matkanter. Lägg i stället din kraft på det som är det mest grundläggande i att vara medmänniska. Att vara ett stöd. Och att lyssna."

Julen i år har tillbringats hos syster med all tillhörande familj. Julafton gick bra, men jag kan tyvärr aldrig slappna av. Jag måste vara vakande över Natalie hela tiden, jag har alltid henne i min tankar. Vad gör hon? Utsätter hon sig för fara eller någon annan? Blir hon arg, varför, slog hon någon? Tog hon sönder något? Äter hon något olämpligt? 

Barnen va självklart supertrötta när klockan tickade närmre 20. Vid 20 började vi lägga Natalie, 3 timmar senare slocknade hon. Jag kände sån oro, ledsamhet ja alla känslor på en och samma gång. Jag hade velat fått en stund på kvällen att ta det där vinet med syrran, att bara få vara och prata med dem vuxna. Jag va så när att åka hem med henne istället för att utsätta henne och pressa henne. 

Nu är det juldagskväll och jag sitter med en cider, reflektera och myser i mina nya tofflor. Natalie somnade på stört ikväll utmattad och trygg i sin säng. Edvin somnade i soffan, han får ont i hela kroppen när han ska sova. Eller behöver han kissa minst 3 gånger, ett par glas vatten behövs också!

Nu ska jag stänga ner och kolla sällskapsresan:))