Full dag

Ja denna dagen börja lida mot sitt slut och det är vad jag är åxå.
Dagen började med träning, gött som bara den! Sen har jag plockat fram bebis grejer till brorsan och hans fru, tjata på barnen. Käkat middag i kylinge, Robban har fixat en av våra skrotbilar.

Oron har varit hos mig hela dagen, vad jag än ha gjort så tänker jag på allt omkring. Pengar, jobb, bilar, barnen men mycket om hur det ska bli med Natalie. Jag skulle ju behöva gå upp i arbetstid men hur ska det gå till, i snitt har vi ett läkarbesök i veckan men vissa veckor 2- 3. Det måste lösa sig det här men det kommer går otaliga timmar åt att luska ut hur. Men tid är väl allt man har!!

Natten kallar och jag är trött god natts sömn

Tiden går

Ja så är det tiden går och det är med en himla fart. Jag har haft en vecka med jobb, utvecklingssamtal, medarbetarsamtal, vab mm. Utvecklingssamtalet slutade med att både jag och den bästa Ingela satt och grät. Hon brast när hon skulle berätta för mig vilken otrolig mamma jag är, Natalie kunde liksom aldrig få en bättre. Då brast det för mig, jag har offrat allt för att tjäna mina barn. Natalie kräver mycket och jag känner ofta att jag inte räcker till men det är bara att kämpa på.

Jag har börjat på Nordic Club och det känns helt underbart, det är exakt det jag behöver. Man får ur sig frustration och alla andra tankar och ledsamheter.

Just nu så ger jag mig själv helt och fullt till min familj! Dem behöver mig och jag behöver dem...

Blandat

Det har ju gått ett par dagar nu sen operationen! Den gick bra, dem tog bort körteln och satte in rör. Men när dem skulle väcka henne fick hon kramper i struphuvudet och hade svårt att syresätta sig. Detta kunde bero på att hon var lite förkyld, astman eller PRE medicineringen( den som gör att man inte ska komma ihåg sånt här när man blir äldre). Vi blev inlagda på avd 39 och det var en skräck i sig bara, men det är inget jag går in på för jag har fått min rätt i det hela.

I torsdags åkte jag och AC till Ullared, vi hade en toppen dag. Jag hittade nog alla julklappar till barnen och kusinerna.
På hemvägen blev jag dålig genomförkyld och är fortfarande. Jag skulle ha jobbat men det har inte gått jag kan ju knappt andas och huvudet spränger imellanåt. Nu ska jag ge mina kids frukost, ha en bra söndag.

Igen

Imorgon är det dags igen för operation. Natalie fick rör i öronen i slutet på 09 och nu har båda trillat bort. Denna gången ska dem åxå ta bort en eventuell körtel bakom näsan. Ja imorgon kommer all oro att sätta fart och tårarna kommer väl trilla ner på mina kinder. I mer än 3 år har jag kämpat för min älskade lilla dotter och det kommer jag att fortsätta göra.

Ibland känns det som om mitt liv har försvunnit men jag har ju bara fått lägga det på is. Jag har ett barn som behöver en stark mamma och det är JAG! Hon valde mig.....


Det är ju ett tag sedan jag skrev här och det har inte funnits tid. Eller tid skulle jag pressa mig till det yttersta så skulle jag säkert hinna ännu mer, men vem skulle tacka mig! Jag har säkert gjort nära och kära ledsna med att verka vara passiv men det är ju inte att jag har slutat tycka om er. Jag orkar helt enkelt inte. Jag måste orka och finnas för min man, barnen och främst mig själv. Vi lever ett liv som går i 120 blås.