2012!!

Nu börjar snart ett nytt år och ett annat är snart till ända.
Jag kan summera året så här: vi har efter en hel del kämpande fått en diagnos för Natalie( året har handlat mkt om Natalie), vi har fått beviljat vårdbidrag, stödfamilj. Robban och jag har varit på en fyra dagars semester i götet, vi har köpt en ny bil.
Året började med en begravning kan man väl säga och året innan slutade med en begravning. Älskade farmor gick bort detta året!!
Vi har varit sjuka en hel del detta året och det hoppas jag blir bättre 2013.
Jag hoppas att näst kommande år blir bättre på alla plan.
Jag tar mina steg åt rätt riktning hela tiden tyvärr så slås jag ner av tankar och funderingar om allt mellan himmel och jord. Jag önskar mig sinnesro och att vi ska få vara friska<3

Sjuka och det gillar vi inte!! Ja nu är jag hemma med två sjuka barn men som emellan hostningar och nysningar ändå är relativt pigga. Men jag då, som förra inlägget så var jag trött. Jag har haft huvudvärk en längre tid, nyst och haft ont i halsen men det har liksom inte brutit ut utan bara brutit ner mig. Jag är trött och sliten och bestämde redan idag tisdag att jag är hemma hela denna veckan. Jag fick ju självklart dåligt samvete för att JAG tog de beslutet, men jag tror väl ändå inte att jag är oumbärlig! 

Nu sitter jag i alla fall själv i soffan inga snoriga ungar som ska ha vatten eller något annat och ingen man som jag behöver vara trevlig emot. Tänkte förra veckan om jag hade drabbats av lappsjukan men det kanske inte är så jag har ju haft en sjuka som vägrat bryta ut. Men jag gillar att vara hemma tända ljus och bara vara. Nu ska jag bara vara så hej på dig för en stund eller längre......

Trött

Trött, ja det är bara förnamnet! Jag har den senaste månaden sovit skit dåligt, grått och mulet väder och ja dessa vakna nätter. Har också ett problem till och de är den ständiga huvudvärk, det är galet. Vad är det i mitt huvud som gör så ont?!! Hoppas att de blir bättre annars får jag söka för de, har mina funderingar om jag behöver glasögon, man vet ju aldrig. Imorgon blir det VAB med dottern min hon hostar till hon kräks. Nähe time for bed....

Sova, sova säng säng

Tiden går och vi närma oss julen 2012. Jag älskar ju julen och alla ljus, tomtar och barnens väntan och förväntan på klapparna.
Känner mig inte stressad av att jag bara 6 dagar innan advent inte har kommit fram  till när stakar och stjärnor ska få komma fram. Många har allt klart dem har städat och fejat, bakt och är alldeles klara med allt. Jag är bara trött och alldeles slut känner jag och julen kommer oavsett stök!
Denna dag till ära har jag beslutat att barnen får tillbaka blöjan på natten, jag får inte sova mer än en natt i veckan helt. Hur faaan ska man orka då?  Det känns väl skönt att slippa detta eviga tvättande på natten men vi har ju kommit så långt. Jag överlever och det kan ju bara bli bättre.

Till helgen ska Natalie till stödet, jag känner något slags sug av att gå ut trots att de är en evighet sen. Jag vill dansa och bara ha kul!! Jaja vingård väl se fredagen kommer och lördagen lika så, känner jag mig rätt så vill jag helst bara sova hela helgen, det vill nog inte Edvin. Nu är det dags att sova för att orka med morgonens arbete, so long folks.

Höstlov

Ja det är v 44 och alltså höstlov, inget som drabbar mina barn. Vi jobbar båda... 

Igår var barnen med på jobbet en stund, tanterna blev ju saliga. Vi satt i soffan då Edvin frågar:
- Mamma är de en tant, pekandes på just en dam i rullstol.
- Ja det är en tant, säger jag.
- Jag gillar inte tanter, säger han då och jag bara skrattar. Sötnöten:)

En tant vill bjuda dem på något och BM hjälper henne in på rummet med barnen i ett följe. Då bryter BM choklad i bitar, Natalie tar en och Edvin tar en bit men ej till sig själv. Han tar en och stoppar i munnen på tanten som bjuder på chokladen. Så söt och vad stolt man blir som mamma när han gör så. Sedan var de dags för kvällsmat och båda barnen hjälpte till att servera mat. Duktiga dem är mina troll.

Har ett par lugnare veckor framöver, inga möten inbokade än på ett tag. 

Gott värre att bara kunna va!

Hur fort går tiden??

Ja tiden går så fort, jag har så svårt att hålla ordning på tider och allt omkring. Förra veckan var vi på en kurs/ föreläsning, efter detta var jag så glad under dem 2 senaste åren har jag känt mig så ensam. Men NEJ det finns tydligen fler, en mamma som vill träffa mig. 

Livet rullar på och vi känner oss starkare, starkare att orka med detta liv med virvelvinden. Ska sätta mig och skriva schema till farmorn. När lugnet faller så här, ja det är ju fullt ös men när jag känner mig lugn och gemytlig så har jag inte så mkt att skriva. Jag har alltid funderingar och oro för mkt men det är som en stor berg och dal bana. 
På återseende!! 

Lördag

Lördagen har varit seg kan man säga! Igår var jag och Robban på kräftis, Natalie är i söderåkra och Edvin var hos grannarna. Det var en jätte trevlig tillställning med härliga människor, men den slutade tidigt för mig. Efter denna veckan så var jag väldigt trött och sleten, med endast en 3/4 flaska rose och två snapsar blev jag för full. Jag gick hem kvart i tio, snacka om amatör. 
Men livet ser ju inte riktigt likadant ut som det gjorde för 7 år sen då jag kunde dricka en och en halv litet vin. Vi har tagit de lugnt idag, ätit Max och kollat bilar på Sjöholms. Får se vad vi ska hitta på imorgon, Natalie ska ju hämtas i alla fall!

Nya jobbet.

I måndags började jag på en ny gammal avdelning. Alla frågar och undrar, jag trivs so far. Men efter 3 dagar kan jag inte yttra mig, jag känner mig vilsen i lokalen annars är ju jobbet det samma. Ja det är ju en låst avdelning och dem är ju dement, det var ju inte alla på mitt andra ställe.

Jag tänker, oroar mig och laddar inför nästa vecka. Har fött 2 barn men är så nervös inför gaddningen, men jag var ju nervös då också. Det ska bli världens upplevelse och jag hoppas inte jag blir för rädd för jag har ju fler på lur.

Nu är det dags sängen för att orka upp imorgon!!

Goodnight!!

Morning

Onsdag morgon nu får dagarna sluta gå så här fort, jag ska ju börja jobba på måndag! Började morgonen med ett stycke genomblöt barn plus en säng med översvämning. Nu sitter vi och svullar i oss frukosten sen bär de av och lämna Edvin på dagis. Vet inte vad Natta och jag ska göra idag, kanske en runda till jobbet. Idag börjar simmet så hem och backa ihop våra grejer. Jodå den dagen kommer att gå jätte fort. Imorgon fyller Natalie 5 år och det ska firas!!

Shopping hela dan...

Lämnade Natalie på dagis vid 8:30 idag, dem skulle iväg och jympa i hallen idag. Edvin och jag åkte till Biltema, sen City Gross där vi tog en fika. På CG träffade vi goa Camilla som vi sedan fortsatte vår shoppingdag med. 

Hittade ett par nya skor till Natalie, jag blev jätte glad för det är alltid svårt att hitta skor till henne som är högre vid vristen. En väldigt lyckad dag, hoppas på en repris imorgon:).

En bra dag

Ja idag har vi haft en bra dag, vardagligt tjatande men inga större utbrott som ofta brukar infinna sig! Var i Kylinge, åt middag och surplade kaffe. Kvällen har gått åt till två telefonkonferencier:). 

Har ikväll mailat zeal tattoo för att få en telekontakt med dem och diskutera en tatuering, majgad jag är ju redan skit nervös!!

Har ju velat göra en ja eller flera i ett ex antal år och nu får jag tummen ur. Vad är man rädd för, jag har fött två barn och blev ju helt såld på den upplevelsen. Jag klarar de, jag klarar de.....
får se när dem hör av sig och att vi tillsammans kan komma på något bra av mina tankar. 

Imorgon så ska Natalie till dagis och Edvin stackarn ska hänga med sin mamma, får se vad han säger om det imorgon...

so long folks

Familjen samlad igen

Idag har vi bara varit inne och pysslat. Jag har bytt gardiner i köket och städat undan lite, nöjd att jag hunnit göra något.
Natalie har strosat runt i pyjamas större delen av dagen hon är förkyld, täppt men ändå snorig. Åkte till Trekanten, fikade och hämtade hem Edvin. Åh vad han trivs att hänga med morfar, vart än morfar går så är den lilla svansen efter. Han har fått all uppmärksamhet denna helgen och det är ju super bra, han får står tillbaka så mycket i vardagen så han är väl värd att få lugn och ro hos mormor och morfar.

Jaha då är det september redan, jag hoppas att tiden stannar upp lite och inte ha så bråttom som den har hela tiden. Eller är det vi som har bråttom, nä tiden är boven i dramat. Jag ska i alla fall försöka njuta av ledigheten och kanske hinna något. 

Väntar på att Natalies sim ska börja igen på sjukhuset, hon älskar ju bada. Sen pratas det om att dansleken ska börja igen och det gillade hon också. 
Ja hur var det nu med tiden, jag är helt övertygad om att det kommer rassla till och så står man där dan för dan. 
September/ oktober bjuder också på två föreläsningar. En som kommer ge oss som föräldrar och anhöriga info om vad utvecklingsstörning är, gör och handlar om.
Den andra fick jag en inbjudan om i veckan och jag blev så glad. Det är Christina Renlund som kommer och föreläser. Hon har skrivit 2 böcker som jag har läst "Litet småsyskon" och "Doktorn kunde inte laga mig". Hon är en person med väldigt mycket kunskap om funktionshindrade barn och ungdomar!

                               "Jag blir bara starkare och starkare för var dag som går"

Lever

Ojdå det var ett tag sen!
Mycket har hänt sedan maj i år, det senaste inlägget var ju inte så där uppmuntrande men det var så jag kände då.
Det har ju hänt mycket i detta liv på jorden men nu så verkar det ändå som om jag har fått någon slags sinnesfrid. Det liv vi lever lever vi med 2 underbara barn dock med ett barn som kräver mer än vi ibland orkar med. Vi lever inte ett vanligt familjeliv vi har tredubbelt med tvätt, sjukhusbesök och barnenergi. Jag försöker att leva här och nu i den mån det går, inte lätt för framtiden är där och knacka på axeln och vill göra sig påmind. 

Nu ska jag vara ledig i 2 veckor och umgås med ett av barnen var vecka. Sedan börjar jag på en ny avdelning mån- fre inga helger. Underbart!! 
Varannan helg har vi blivit beviljade stödfamilj för Natalie och det känns kanon, vi får tid att kunna göra saker med Edvin som får stå tillbaka mycket. 

Jo jag känner sinnesfrid och att jag är levande, inte så där jagad som jag kände mig i maj i år!

Mmm jag undrar om dagen kommer då vi kan vara spontaniska, ja bara hitta på saker utan all förberedande. Jag märker hur trötta folk omkring blir av vårt uppstyrda liv, men vad tror dem att vi är! Vi valde inte detta liv, vi valde inget av de här som vi tvingas gå igenom men de är bara att hänga på. Jag kan liksom inte bara lägga mig ner och skrika!!  Jag vill har mina syskon och vänner nära med tät kontakt men jag orkar inte.

Sista mötet vi hade fick vi genomgång av diagnoserna och framtida tänkbara diagnoser, ja för dem ser ju att det är någon bokstavskombination eller vad man säger. Dem är också ganska säkra på att Natalie kommer att behöva gå i särskola. Ja det blir väl de bästa, jag vill också var en sån där person som inte behöver tänka på de här. Jag försöker inte att lackar ur men det är lättare skrivet än gjort.

Vad händer i sommar? Inte en aning, vi kan ju åka till latjoland som är inomhus för de tycker Natta om. Ja men vi gör så att vi köper ett 100 kort där så kan vi gå hela sommaren. Hua blä för allt de här, men de kommer kanske en dag då jag känner att allt slit har gjort att vi får lite frid. Men den dagen skrämmer mig, jag är rädd att det är något ännu värre som ta vid. Fy för alla dessa tankar. 
Nu ska jag ta min helg efter att ha jobbat helgen alla andra var ledig. Vin blir de, mums!

Helgen redan över

Inte klokt vad denna härliga helg har gått fort. Edvin och jag åkte till syrran för lite bullbak, ja eller syrran bakade och jag försökte koppla in ett Wii. 
När bullarna var gräddade packade jag ner ett gäng i påsar sen åkte vi till farmor Mia för att hämta Natalie. Tog en fika där i pensionärskuvösen, super härligt. Ja härligt att få krama om Natalie efter dessa dagar, inte för att hon ville med hem hon skulle nog gärna flytta till farmor.

Imorgon är det möte på hab med psykolog och sjukgymnast, dem ska gå igenom ett test vi gjorde om vad Natalie kan. Ja det är konstigt oftast ta vi upp de hon inte kan och den listan kan vi göra enorm. Sen blir det kvällsjobb och jag har 2 kvällar att avverka. På fredag ska vi ju till soc och diskutera stödfamilj med lss handläggare. Ja det känns som om denna vecka kommer gå fort. 

Lördag

Lilleman och jag har haft en skön dag! Vi sov till 9 vilket vi inte gör med Natalie hemma, sen åt vi frukost utan en massa tjat och kladd. Därefter kom syrran och hämtade oss för att sen åka och glo på ett gäng leriga crosskillar. Edvin var lyrisk!

Handling på city gross, thai mat och kvällsmaten blev grillat mums så gott. 

Jag har verkligen lagt tiden idag på Edvin och de känns otroligt bra. Natalie är hos farmor och kommer hem imorgon, jag saknar henne men njuter av de lugn vi har nu. En måltid i vanliga fall är bara stressande, det kladdas och härjas. Jag vill försöka tro att de kommer en dag då detta vänder men det förbytts snabbt till så tråkiga tankar om att de kommer förbli så här kämpigt och att man ska behöva lämna bort Natalie för att kunna få ett inre lugn. Faan att det ska behöva vara så här. Men det är ju värt de hon är mitt älskade barn och jag gör allt för henne, allt. Jag tänker fortsätta att kämpa emot de som kommer i vår väg och inte hjälper oss. 

Imorgon ska jag och Edvin hitta på något innan vi ska hämta skruttan. Ha en fortsatt trevlig helg!

Ännu en..

..dag med tankarna i fokus.
Idag hade vi utvecklingssamtal, Edvin försökte vi prata om i 15 minuter i alla fall men allt med Natalie tar över. Edvin är en tidig snart 3 åring han tar för sig och klara sig mycket själv. Det var bara positivt om honom, han är en envis pojk med lite tålamod som bryr sig om dem andra barnen:) jippi.
Natalie pratade vi om i minst en timme. Vad hon har utvecklat sen sist osv men också framtiden, ja den där som skrämmer mig. Jag tänker och vänder ut och in på mig själv för att finna en slags plan om framtiden, medans mannen här inte vill tänka på den utan vara här och nu. Hon ska ju gå kvar ett år nu på dagis och ev nästa år flytta över till 5 års, ja om hon kan de då.
Ska hon gå särskola, jag vet ingenting om någonting och det skrämmer mig för jag behöver ha någon slag känsla eller plan för att kunna stå ut.
Fan vad jobbigt detta är, jag måste hålla ut och orka annars fallera ju allt jag har kämpat så hårt för. Nepp nu ska jag lägga mig i soffan och dricka ett lugnande avkopplande glas vitt vin.

På återseende!!

Danslek..

....började idag. Natalie blev rädd när vi kom in i denna mindre variant av gympasal. Men sen när det kom igång så sprang hon runt.

Vaknade vid 5 idag och hostade så tårarna rann, fy vad obehagligt. Imorgon ska jag fixa medicin det är ett måste, så fort jag gör något så ska de hostas. Jaja nog om de, har haft syrran och hennes pojkar här vi har grejat på altanen och försökt få någon slag ordning.

Har bokat in tid med soc för information om LSS och ansökan om stödfamilj. Det måste komma iväg en en sån ansökan för vi behöver avlastning från någon annan än farmor eller mormor.
Nähe dags för sängen god natts sömn tack :)

Täppt och hostig sitter jag och lyssnar på Metallica och tänker. Ibland när jag stannar upp i denna karusell så rullar intryck och tankar in. Jag är världens lyckligaste som har 2 underbara barn, dem sprider ju så otroligt mkt glädje. Men allt med Natalies utv störning bara kommer och förstör allt bra, det går inte en ända dag utan att ångesten kommer och ta över. Vi behöver och vill hinna så mkt mer för Natalies skull men också för det dåliga samvetet som gör att det brinner i mitt hjärta. Det är så fruktansvärt orättvist att hon skulle behöva får de så här och det kan inte bara vara en diagnos utan man måste ge henne problem med synen och öronen. Älskade lilla barn!

Jag ska göra allt i min makt och försöka hålla ut för Natalies skull men också för Edvin, barnen behöver sin envisa och flitiga mamma.
Jag hoppas att saker och ting blir bättre och att vi kan få vara en familj, men jag vet också att Natalies problem ställer till de för oss att spontana osv. Jag hoppas att vi får en härlig sommar med lugnt och skönt omkring oss. Nu ska jag snörvla vidare!

Jobbig helg

Ja helgen har jag tillbringat på äldreboendet där farmor bodde. Måndagen den 19 mars 2012 somnade farmor in kl. 15,07. Hon var världens goaste människa och såg till att man fick känna sig speciell när man var där.

Den senaste tiden har varit extremt jobbig, vi har haft mycket kring Natalie och för ca 4 månader sen dog min farfar. Det värsta är att se ens nära och kära så ledsna, värst var nu med farmor. Det skär i deras hjärtan och också i mitt.

Har inte orkat jobba dessa dagar men ska försöka ta hand om mig och sörja för att jobba hela helgen.
"Efter regn kommer solsken" jag hoppas det stämmer för nu vill jag ha en ändring. Helgen och dagarna som har varit har det öst tårar ner på min kind och det är pga allt som händer i min familj.

Ledsamheten

kommer oftare och oftare. Utredningar hit och dit och man letar det negativa hos Natalie, fan vad det tär. Men det är ju inte bara det som tär och sliter på oss föräldrar. Det är alla måsten, vi måste göra de här för att N ska få det bästa, helst ska vi vara på jobbet och på dagis och hab.
Igår fick mannen gå hem från jobbet med väldiga smärtor i magen, ja välkommen till klubben. Det är ju inte så länge sedan jag hade problem med min och har ju fortfarande.

Jag hoppas att fk besluta snart om vårdbidrag vi behöver de.

Host host

ja det är genomförkylt. Men det är bara jag än så länge. Sitter hemma själv, barnen på dagis och mannen jobbar jag tänker på allt som har varit och det som kommer. Hur kommer det att gå med allt? Har idag tagit kontakt med försäkringsbolaget men vi får ingen hjälp, alla diagnoser med f ersätts bara om man har plusförsäkringen. Edvin har den men inte Natalie jag blir så förbannad på mig själv att vi inte tog den. J*la dumma småläningar, ja eller vi kanske tog för givet att vi skulle få ett friskt barn hon var ju det till en början. Det är skönt att vara hemma själv och få tänka och älta saker, men nu får jag nog ta tag i sakerna här, barnen ska hämtas vi 14 och då finns det inte tid med diskmaskinen eller något annat.

Vågar knappt tro

att vi kan ha någon som helst tur. Men jag håller tummar och tår att försäkringskassan tar det enda rätta beslutet. Det skulle ju bli mer än vad vi har räknat med men samtidigt så förstår man ju att dem har förstått hur mkt tid och vad det kostar för oss. Sitter och tittar på en trip ut i världen, vi skulle behöva det utan våra små.

Ja det kanske ha vänt!!

Pust...

..vilken oro man ska känna hela tiden. Natta har haft astman i 1 vecka nu, igår efter lunch blev hon dålig. Hon gråter ojja sig och bara går runt, vi har sovit i skift då hon har varit vaken. Nu sover hon en stund och vid 15 ska vi vara på jouren. Hon luktar starkt i munnen men drack och kissade mer än någonsin igår. Denna lediga helgen är snart över och vi har knappt kunnat njuta av solen.

Veckan som kommer är lugnare än dem senaste 4, det blir skönt att kunna pusta ut lite emellan!!

Telefon- möte med försäkringskassan och det kändes bra. Hon kunde ju inte lova vb men hon trodde nog att vi skulle bli beviljade det. Ja jo tack i så fall! Ibland kan vi väl få ha lite flyt, Gode Gud låt oss ha lite flyt.
Det skulle hjälpa oerhört mycket.
Idag har Natalie och jag varit 2 timmar på ögon, det gick så där det blev stimmigt och hon hade svårt att koncentrera sig. Hon fick droppar och pupiller stora som solen. 10 gången gillt så fick dem ett mått på ögat och svetten bara rann på mig och spec. pedagogen Camilla. Nya glasögon är nästa steg.
Nu tar vi en vilostund och sen ska vi åka in till beh. badet för att träna motoriken.
Sen behöver jag vila. Nu har vi inga fler besök denna veckan men det får väl bli ett besök till optikern. So far so good

Okej tisdag, klockan ringde 7,20 skönt med lite sovmorgon. Bredvid låg Edvin, han vaknade ocksp av klockan och konstaterade snabbt att han var blöt. Shit i pappas säng också, men jag visste ju inte de att han inte hade blöja på sig. Han vaknade tidigt i morse och fick krypa ner hos mig, det var ju kanske för att han var kissnödig. Jaja maskinen går för fullt nu!!

Nu är det dags att göra sig klar för ett besök på barn för pricktest....

Okej

vart tog denna veckan vägen. Jag har liksom legat större delen av veckan i soffan eller sängen. Jag har varit riktigt dålig, magen pajade fullständigt. Det är för mycket i rullning och min kropp skriker efter vila, det har den fått nu och får vara nöjd tills semestern.


Vi har mycket att göra även denna vecka och det är väl ändå skönt att det är igång. På tisdag ska lillkillen till barn för pricktest, onsdag är det ögon, telemöte med försäkringskassan och sen är det sim på kvällen. Ska försöka få in en date med vår stödfamilj. Natalie bara älskar hennes hundar!
Nähe nu är det dags att glo på Wallander. Ha en bra vecka....

Idag har jag och Natalie varit hos min kusin Lotta, Natalie stortrivdes där. Hon älskade hundarna, hon fick hålla dem när vi gick på promenad. Lotta erbjöd sig att bli familjens avlastare och hon är absolut rätt person.
Tänk att det finns personer som frivilligt säger att jag kan ställa upp. Hade jag haft en massa pengar så hade jag betalt henne på stört, men jag kan kanske hjälpa henne på något annat sätt.

Imorgon måndag startar jag veckan med planeringsdag med jobbet, sen fortsätter jag vidare till kommunikationskursen. Imorgon ska vi få lära oss vad AKK är och vad som kan passa till Natalie.

Tisdag ska det provas ut ilägg för hon pronera ( går inåt med fötterna).

Onsdag ska hon börja på sim på sjukhuset för att träna motoriken.

Torsdag ska hon testas av psykologen inför diagnosställningen.

Fredag är vi leeeediga. Helgen jobbar jag, en fullspäckad vecka kan man ju uttrycka sig.
Jag är ändå glad att det är på gång inom alla områden det är ju detta jag har tjatat om så det är bara att tacka och ta emot. Hoppas på lite ledigt i höst, kanske någonstans där det är varmt:).

Orättvist

ja det är så förbenat orättvist. Hur mycket ska man orka med? Vad har jag och Robban gjort för ont? 07 fick vi vårt första barn, nov samma år kapar Robban av sig ett finger, vi börjar upptäcka att huset vi köpte 03 inte var så bra som vi trodde. Det dra kallt i köket och på den inreda vinden. När flickan är 6 månader blir hon sjuk och sen har det bara fortsatt, rs- virus, lunginflammation, öroninflammation, förkylningsastma, skelning, hörselfel, synfel, sen i tal och motoriskt. Det är mycket kring denna lilla tjej.

Vi var ju fast beslutna att vi ville ha ett syskon inom en 2 års period och så blev det. I vecka 25 får jag en störtblödning och jag trodde jag förlorade barnet, men det gick bra. v 29 fick jag värkar och han höll på att komma för tidigt, jag åkte till Linköping, tillbaka i Kalmar låg jag inne i 5 veckor och fick sprutor.

I maj kom lille Edvin ut 40+4 överlyckliga var vi. Men Edvin han är snart 3 år och han får växa upp fort för fort. Han går förbi sin syrra i utvecklingen och det känns. Han får inte vara minstingen i familjen för den platsen har storsyster tagit. Nu har han börjat påvisa allergi mot något men vi vet inte vad! Ja det är mycket hela tiden och det är klart livet består av motgångar men hur mycket och många ska de vara.

Vi kämpar på så länge vi orkar och sen får väl någon annan ta över så får det bli!!

Det bara rulla på

det är ett tag sedan senast uppdatering och så får det väl vara när tiden bara springer iväg. Nu är det så där berg och dalbana igen, känslorna sitter utanpå kroppen och brister ut i floder när man minst anar.
Håller på med en ansökan om vårdbidrag och det drar upp saker och man ser saker som man inte har uppfattat dem. Jag är förundrade att vi klara av detta liv vi lever, det är ju rent ut sagt rena helvetet ibland. Men ibland har vi ju en dag då man börja fundera över om vi har missförstått allt, men nästa dag är vi tillbaka igen där vi oftast lever.
Jag blir så ledsen att vi skulle få det så här, VARFÖR. Jag önskar att bara få fly från allt, sticka utomlands långt här ifrån. Men nej dumma tankar man får, det kan jag inte göra mot min familj! Jag tror att man alltid kommer känna sorgen efter det vanliga livet och det välskapta barnet, men jag älskar mina barn något otroligt mycket. Dem ger ju en otrolig glädje och kärlek!

Ja vi sliter vidare och kämpa för att det ska gå bra för Natalie men också för Edvin som har rätten till sin tid och rätt att leva ut och vara en trotsig 3 åring. Hans trots är ju tröttsam men den är levande och mänsklig.

En dag i taget så kanske vi håller ett tag till!!