Undra som en flundra

Vad är problemet egentligen?
Säger jag något om min dotter till henne då slår hon back ut. Då får jag höra att barnen är lik sin pappa i kroppen, lång och smal. Första felet där nej, nej jag är lång kanske inte så smal nu efter jag fått barnen. Det har satt sig något runt magen ja koncentrerat runt magen.
Andra grejern jag få höra, Natta sa idag att hon älskar pappa och Edvin är inte snäll. Då frågar ? Mamma då? Varför frågar en vuxen människa detta? Vad vinner man på att få veta, berätta detta för och mysa ner sig att hon tycker inte om sin mamma. Är det lyckan här i världen! Jag fattar ingenting.

Jag gör precis allt för mina barn, jag har gjort tusen ggr mer för Natalie, jag har gråtit, gått in i väggen, varit borta mkt från mitt jobb och från mig själv kommer inte på mer. Vad mer krävs ska jag avsäga mig vårdnaden? Hur ska hon då få hjälp Natalie? Jag är precis den mamman hon behöver, bitsk, instinktfull och insiktsfull och helt jävla enkelt BÄST på att vara mamma till Natalie och Edvin. Dem kommer aldrig kunna säga till mig när dem är vuxna, varför gjorde du inte de här? Jag har offrat och vigt mitt liv för detta för att jag älskar dem mest av allt.

Nu ska jag göra som jag brukar, skaka av mig detta och gå vidare. Nu har jag lagt två dagar till att älta och analysera ett sådant beteende, kommit fram till följande.
Detta är en person som känner sig svag i mitt sällskap och är avundsjuk på att jag har Natalie och de faktum att jag sköter mig exemplariskt som mamma:)

Skön söndag till alla!