Nattfunderare

Sitter här och läser en annan blogg som skrivs av Trine. 

Jag tänker att fy för detta eviga kämpande och all den tid, kraft dem lägger på att få livspusslet att gå ihop med ett barn med Epilepsi, hjärnskada. 

Sen slår det mig att vi lever också ett funkisliv, absolut inte jämförbart med Trine. 

Jag slits dagligen av tidsbrist, oro, och dåligt samvete. Jag är nästan alltid stressad och energin är i botten. Någon dag ibland fundera jag starkt på varför, varför blir det så här. Varför ska barn behöva ha de så här?! 

Jag har tittat på en cykel till Natalie, ja alltså en trehjuling. Till Edvin 4 år kan jag hitta en begagnad för 500, en till Natalie kostar minst 4000 kr. 

Nu är de 4 tim kvar och huvudet ska få vila innan dem börja ringa på oss:)

Jobbe

Jobba inatt, det går överraskande bra med tanke på att jag knappt vilat. 

Nätterna blir en zon för tankar om livet och som hör den till jag skulle vilja åka bort. Ja åka bort och bara vara. Kanske tillsammans med barnen eller bara med Robban. Jag skulle vilja göra mera, fylla dagarna med mer innehåll men när kommer energin till de! 

Den energin försvann för väldigt länge sen och jag vill ha den tillbaka. Nu är det dags att äta:).

Hej hopp

Fredag igen

Igår var vi på hab Natta och jag och vi fick väldigt positiv feedback för att vi började tidigt med att få henne torr. Hon har blöja på natten för att det blir ett evigt tvättande utan. Det går framåt i utvecklingen och hon blir mer och mer medveten om hur saker och ting funkar. Man gläds åt minsta lilla framsteg och man fylls av positiv energi. Många ggr tar allt det negativa för stor plats men vi försöker vara här och nu och njuta av det som är bra. 

Natalie har åkt till skolan jag ligger i soffan med blogg och en kopp java, Edvin ligger i sin säng och spelar en stund. Vi får väl straxt ta tag i dagen! 

I helgen blir de kalas och två jobbnätter. Nästa vecka måste jag försöka fånga upp dagarna och ta det lite lugnare.

Nattarbete

Jodå jag sitter i en stol och fötterna vilar på en annan. Ögonen går i kors och hit och dit. Det är lugnt denna natten! 

Tänker på det stora och de lilla, livet och vad jag ska göra till middag i em. Kommer aldrig till ett avslut med något av de, mat ska man ju ha var eviga dag och livet ska rulla på now matter what. 

Livet- har kommit att kretsa kring mina barn, det är inget negativt med de men jag ville ju att det skulle varit på ett annat sätt.

Att leva ett så kallat "funkis" liv tär på den starkaste, ibland är det sånt ös, klös och jävlarenama i mig men ibland vill jag bara krypa upp i någons famn och bli omhändertagen. 

Det går framåt med natta och hon har växt som person det är ju jätte kul. 

Pust

Läser i Aftonbladet, en 27 årig mamma har bundit fast sin autistiska son med en scarf vid sängen. Hon riskera 2 års fängelse! Jag lider av sånt här, när min egen ork var som sämst så hade jag ändå ingen tanke på att vilja skada mitt barn.

Frågorna och tankarna har varit många under dem senaste åren och dem har inte slutat bara för att mycket har löst sig. Det kommer hela tiden nya frågor i huvudet och nya utmaningar. Men tankar som består är; hur gick det här till, varför just vi, hur kommer livet ser ut för oss och Natalie i framtiden? Jag satt i bilen häromdagen och tänkte hur orättvist det känns allt de här inte bara för mig som mamma utan för hela familjen. Jag önskar ingen det här livet men jag skulle ju aldrig byta bort världens goaste unge. Jag skulle bara vilja leva ett " normalt" liv. Djupa tankar kommer och går.

Denna helgen är Natalie hos stödfamiljen! Vi har grejat på vår vind som gipsas och spacklas. Imorgon blir det crossbanan och go middag i afton.

Nu lite idol på televisionen see ya