Ja det är ju vardag mest hela tiden.
Har åkt på en jobbig förkylning som inte ge med sig och Edvin är hemma med jobbig hosta, snor som rinner och en hes stämma. Men vi försöker roa varandra med att flyga dem nyvikta flygplanen! Mailade Natalies skola idag om dessa taxi chaufförer, igår sa jag hej 3 gånger och då tvingade han fram ett hej. Idag såg jag att hans ( en annan taxichaufför) mun rörde på sig, han satt kvar i bilen, jag satte fast N i bilen och kollade sedan på taket, nä inte heller idag har dem fällt upp skylten som visar att det är barn i bilen. Jag sa till honom vänligt men bestämt - ska du ta upp skylten? Han öppnade med en suck och reste på sig för att fälla upp skylten. Sen ett nytt försök till vänlighet som jag ändå tycker ingår i dem flestas vardag, hejdå. Nä vad trodde jag kan inte en människa säga godmorgon eller hej så kan man ju inte heller säga motsatsen.
Tar ganska hårt på detta då Natalie varje kväll och morgon ber sin pappa köra henne till skolan, hon vill inte åka taxi. Jag blir orolig att något inte står rätt till och hon inte kan berätta. Jag HATAR min ständiga oro! Imorgon ska hon till fritids så då kör ju pappa.
Hoppas vi är friska till helgen, Natalie ska till Lotta och Edvin ska på hockey på söndag med farbror Linus. Edvin packade en stor väska igår med flera ombyten.
Nu vill jag bara bli frisk så jag kan träna riktigt igen.
Everything happens for a reason