Pust...

..vilken oro man ska känna hela tiden. Natta har haft astman i 1 vecka nu, igår efter lunch blev hon dålig. Hon gråter ojja sig och bara går runt, vi har sovit i skift då hon har varit vaken. Nu sover hon en stund och vid 15 ska vi vara på jouren. Hon luktar starkt i munnen men drack och kissade mer än någonsin igår. Denna lediga helgen är snart över och vi har knappt kunnat njuta av solen.

Veckan som kommer är lugnare än dem senaste 4, det blir skönt att kunna pusta ut lite emellan!!

Telefon- möte med försäkringskassan och det kändes bra. Hon kunde ju inte lova vb men hon trodde nog att vi skulle bli beviljade det. Ja jo tack i så fall! Ibland kan vi väl få ha lite flyt, Gode Gud låt oss ha lite flyt.
Det skulle hjälpa oerhört mycket.
Idag har Natalie och jag varit 2 timmar på ögon, det gick så där det blev stimmigt och hon hade svårt att koncentrera sig. Hon fick droppar och pupiller stora som solen. 10 gången gillt så fick dem ett mått på ögat och svetten bara rann på mig och spec. pedagogen Camilla. Nya glasögon är nästa steg.
Nu tar vi en vilostund och sen ska vi åka in till beh. badet för att träna motoriken.
Sen behöver jag vila. Nu har vi inga fler besök denna veckan men det får väl bli ett besök till optikern. So far so good

Okej tisdag, klockan ringde 7,20 skönt med lite sovmorgon. Bredvid låg Edvin, han vaknade ocksp av klockan och konstaterade snabbt att han var blöt. Shit i pappas säng också, men jag visste ju inte de att han inte hade blöja på sig. Han vaknade tidigt i morse och fick krypa ner hos mig, det var ju kanske för att han var kissnödig. Jaja maskinen går för fullt nu!!

Nu är det dags att göra sig klar för ett besök på barn för pricktest....

Okej

vart tog denna veckan vägen. Jag har liksom legat större delen av veckan i soffan eller sängen. Jag har varit riktigt dålig, magen pajade fullständigt. Det är för mycket i rullning och min kropp skriker efter vila, det har den fått nu och får vara nöjd tills semestern.


Vi har mycket att göra även denna vecka och det är väl ändå skönt att det är igång. På tisdag ska lillkillen till barn för pricktest, onsdag är det ögon, telemöte med försäkringskassan och sen är det sim på kvällen. Ska försöka få in en date med vår stödfamilj. Natalie bara älskar hennes hundar!
Nähe nu är det dags att glo på Wallander. Ha en bra vecka....

Idag har jag och Natalie varit hos min kusin Lotta, Natalie stortrivdes där. Hon älskade hundarna, hon fick hålla dem när vi gick på promenad. Lotta erbjöd sig att bli familjens avlastare och hon är absolut rätt person.
Tänk att det finns personer som frivilligt säger att jag kan ställa upp. Hade jag haft en massa pengar så hade jag betalt henne på stört, men jag kan kanske hjälpa henne på något annat sätt.

Imorgon måndag startar jag veckan med planeringsdag med jobbet, sen fortsätter jag vidare till kommunikationskursen. Imorgon ska vi få lära oss vad AKK är och vad som kan passa till Natalie.

Tisdag ska det provas ut ilägg för hon pronera ( går inåt med fötterna).

Onsdag ska hon börja på sim på sjukhuset för att träna motoriken.

Torsdag ska hon testas av psykologen inför diagnosställningen.

Fredag är vi leeeediga. Helgen jobbar jag, en fullspäckad vecka kan man ju uttrycka sig.
Jag är ändå glad att det är på gång inom alla områden det är ju detta jag har tjatat om så det är bara att tacka och ta emot. Hoppas på lite ledigt i höst, kanske någonstans där det är varmt:).

Orättvist

ja det är så förbenat orättvist. Hur mycket ska man orka med? Vad har jag och Robban gjort för ont? 07 fick vi vårt första barn, nov samma år kapar Robban av sig ett finger, vi börjar upptäcka att huset vi köpte 03 inte var så bra som vi trodde. Det dra kallt i köket och på den inreda vinden. När flickan är 6 månader blir hon sjuk och sen har det bara fortsatt, rs- virus, lunginflammation, öroninflammation, förkylningsastma, skelning, hörselfel, synfel, sen i tal och motoriskt. Det är mycket kring denna lilla tjej.

Vi var ju fast beslutna att vi ville ha ett syskon inom en 2 års period och så blev det. I vecka 25 får jag en störtblödning och jag trodde jag förlorade barnet, men det gick bra. v 29 fick jag värkar och han höll på att komma för tidigt, jag åkte till Linköping, tillbaka i Kalmar låg jag inne i 5 veckor och fick sprutor.

I maj kom lille Edvin ut 40+4 överlyckliga var vi. Men Edvin han är snart 3 år och han får växa upp fort för fort. Han går förbi sin syrra i utvecklingen och det känns. Han får inte vara minstingen i familjen för den platsen har storsyster tagit. Nu har han börjat påvisa allergi mot något men vi vet inte vad! Ja det är mycket hela tiden och det är klart livet består av motgångar men hur mycket och många ska de vara.

Vi kämpar på så länge vi orkar och sen får väl någon annan ta över så får det bli!!