Helgen redan över

Inte klokt vad denna härliga helg har gått fort. Edvin och jag åkte till syrran för lite bullbak, ja eller syrran bakade och jag försökte koppla in ett Wii. 
När bullarna var gräddade packade jag ner ett gäng i påsar sen åkte vi till farmor Mia för att hämta Natalie. Tog en fika där i pensionärskuvösen, super härligt. Ja härligt att få krama om Natalie efter dessa dagar, inte för att hon ville med hem hon skulle nog gärna flytta till farmor.

Imorgon är det möte på hab med psykolog och sjukgymnast, dem ska gå igenom ett test vi gjorde om vad Natalie kan. Ja det är konstigt oftast ta vi upp de hon inte kan och den listan kan vi göra enorm. Sen blir det kvällsjobb och jag har 2 kvällar att avverka. På fredag ska vi ju till soc och diskutera stödfamilj med lss handläggare. Ja det känns som om denna vecka kommer gå fort. 

Lördag

Lilleman och jag har haft en skön dag! Vi sov till 9 vilket vi inte gör med Natalie hemma, sen åt vi frukost utan en massa tjat och kladd. Därefter kom syrran och hämtade oss för att sen åka och glo på ett gäng leriga crosskillar. Edvin var lyrisk!

Handling på city gross, thai mat och kvällsmaten blev grillat mums så gott. 

Jag har verkligen lagt tiden idag på Edvin och de känns otroligt bra. Natalie är hos farmor och kommer hem imorgon, jag saknar henne men njuter av de lugn vi har nu. En måltid i vanliga fall är bara stressande, det kladdas och härjas. Jag vill försöka tro att de kommer en dag då detta vänder men det förbytts snabbt till så tråkiga tankar om att de kommer förbli så här kämpigt och att man ska behöva lämna bort Natalie för att kunna få ett inre lugn. Faan att det ska behöva vara så här. Men det är ju värt de hon är mitt älskade barn och jag gör allt för henne, allt. Jag tänker fortsätta att kämpa emot de som kommer i vår väg och inte hjälper oss. 

Imorgon ska jag och Edvin hitta på något innan vi ska hämta skruttan. Ha en fortsatt trevlig helg!

Ännu en..

..dag med tankarna i fokus.
Idag hade vi utvecklingssamtal, Edvin försökte vi prata om i 15 minuter i alla fall men allt med Natalie tar över. Edvin är en tidig snart 3 åring han tar för sig och klara sig mycket själv. Det var bara positivt om honom, han är en envis pojk med lite tålamod som bryr sig om dem andra barnen:) jippi.
Natalie pratade vi om i minst en timme. Vad hon har utvecklat sen sist osv men också framtiden, ja den där som skrämmer mig. Jag tänker och vänder ut och in på mig själv för att finna en slags plan om framtiden, medans mannen här inte vill tänka på den utan vara här och nu. Hon ska ju gå kvar ett år nu på dagis och ev nästa år flytta över till 5 års, ja om hon kan de då.
Ska hon gå särskola, jag vet ingenting om någonting och det skrämmer mig för jag behöver ha någon slag känsla eller plan för att kunna stå ut.
Fan vad jobbigt detta är, jag måste hålla ut och orka annars fallera ju allt jag har kämpat så hårt för. Nepp nu ska jag lägga mig i soffan och dricka ett lugnande avkopplande glas vitt vin.

På återseende!!

Danslek..

....började idag. Natalie blev rädd när vi kom in i denna mindre variant av gympasal. Men sen när det kom igång så sprang hon runt.

Vaknade vid 5 idag och hostade så tårarna rann, fy vad obehagligt. Imorgon ska jag fixa medicin det är ett måste, så fort jag gör något så ska de hostas. Jaja nog om de, har haft syrran och hennes pojkar här vi har grejat på altanen och försökt få någon slag ordning.

Har bokat in tid med soc för information om LSS och ansökan om stödfamilj. Det måste komma iväg en en sån ansökan för vi behöver avlastning från någon annan än farmor eller mormor.
Nähe dags för sängen god natts sömn tack :)

Täppt och hostig sitter jag och lyssnar på Metallica och tänker. Ibland när jag stannar upp i denna karusell så rullar intryck och tankar in. Jag är världens lyckligaste som har 2 underbara barn, dem sprider ju så otroligt mkt glädje. Men allt med Natalies utv störning bara kommer och förstör allt bra, det går inte en ända dag utan att ångesten kommer och ta över. Vi behöver och vill hinna så mkt mer för Natalies skull men också för det dåliga samvetet som gör att det brinner i mitt hjärta. Det är så fruktansvärt orättvist att hon skulle behöva får de så här och det kan inte bara vara en diagnos utan man måste ge henne problem med synen och öronen. Älskade lilla barn!

Jag ska göra allt i min makt och försöka hålla ut för Natalies skull men också för Edvin, barnen behöver sin envisa och flitiga mamma.
Jag hoppas att saker och ting blir bättre och att vi kan få vara en familj, men jag vet också att Natalies problem ställer till de för oss att spontana osv. Jag hoppas att vi får en härlig sommar med lugnt och skönt omkring oss. Nu ska jag snörvla vidare!