Tisdag

Tidig morgon såklart, 5:45 is the shit. Hur jag än försöker kommunicera med detta aktiva barn så når jag inte fram. Jag känner mig tröttare än jag gjort på länge, tankar far i huvudet om autism, adhd, medicinera, hyperaktiv, särskolan, taxi, hab mm. Jag explodera snart! Det konstiga i detta ( min åsikt/ tanke) är att jag känner mig ensam igen om tankarna och grubblandet. Hur kan man inte tänka på detta, det tillhör ju nuet och vi måste får rätsida på saker så vi kan leva ett så normalt liv som möjligt.
Här och nu känner jag att hjärtat rusar, försöker slappna av men det hjälper inte just nu. Nä dags att vika tvätt innan speed tar över.